Alfons och soldatpappan

Alfons nya kompis Hamdi är kanonbra i fotboll. De lirar tillsammans varje dag. Och Hamdis pappa är jättehäftig! Han har varit med i ett riktigt krig! Krig som är så kul att leka. Men hur är det i verkligheten? Hamdis pappa vill inte prata om det, det är för ruskigt. Men en sak som han var med om under ett bombanfall vill han ändå gärna berätta. Det handlar om en liten myra som inte ville ge sig. Som knatade vidare med sin börda när anfallet var över, som den värsta gerilla soldat. Så lär sig Alfons att man aldrig får ge upp, inte ens när någon har varit framme och förstört den nya fina målburen.

Gunilla Bergström tar upp ett komplicerat ämne, utan pekpinnar men med känsla och förnuft. En stark och hoppingivande berättelse med lite mera text för de något äldre Alfonsläsarna.

”Du förstår att krig, det är så bedrövligt så det går inte att säga. Det är inte som på film där dom snälla vinner på slutet. Mest är det oreda. Vem är vän? Och fiende? En nedrans röra …”

”Det enda säkra är: det finns såna som bygger upp och såna som bombar ner.”

Ur Alfons och soldatpappan