Andalitens gåva

Jag borde förstås aldrig ha gjort det!

Ibland tar man chansen att bara få vara vanlig - så vanlig som fyra ungdomar, en vråk och en utomjording kan vara, vill säga.

Tyvärr spårade allting ur. Jag gick objuden på ett party. Typiskt Marco, tänker du nog. Fast jag var helt säker på att tjejen som hade festen gillade mig. Naturligtvis kom jag inte dit i min människoskepnad, och det kanske var det som var problemet ...

Nu har vi ett fasansfullt monster, med roterande knivblad och gnisslande tänder, efter oss. Dessutom verkar Rachel som bortsopad från jordens yta!