Barnets rätt till respekt

Reviderad utgåva

"Nu är jag stor!" ropar barnet belåtet när man ställer det på ett bord. "Jag är större än du!", säger en annan stolt när han jämför sig med en jämnårig som är kortare till växten.

Det är tråkigt att behöva stå på tå och ändå inte nå upp. Det är svårt att gå i samma takt som de vuxna, när man går med små steg. Barn syns inte i folkträngsel, de kommer i vägen och blir kringskuffade. Respekt och beundran visas för det som är stort, för det som tar mycket plats, men det som är litet anses obetydligt och ointressant.

FN:s konvention om barns rättigheter har i dag fått ett allt större genomslag i utbildning och samhälle. Därmed har Barnets rätt till respekt fått särskild aktualitet.

Janusz Korczak skriver om hur barn behandlas av vuxna och hur det skulle kunna vara om vi såg på barnet som en unik individ värd vår respekt och kärlek.

Översättning Ros Mari Hartman

Janusz Korczak (1878–1942), världsberömd polsk-judisk läkare, pedagog och författare, startade 1911 ett hem för föräldralösa barn i Warszawa. Där använde han sig av ett mycket modernt uppfostringsprogram. Korczak dog i koncentrationslägret Treblinka, dit han frivilligt följt sina skyddslingar.