Bikupesång

Bikupesång skulle kunna beskrivas som en novellistisk roman, ett mellanting mellan roman och novell. Frode

Gryttens berättelser rör sig nämligen alla kring ett mikrokosmos – fastigheten Murboligen i den lilla industristaden Odda – där personer kommer och går men där själva skådeplatsen består med sina länkar mellan olika människoöden.

Det är en liten västvärld i miniatyr,formad av amerikanskt inflytande och uppfordrande populärkultur som satt upp regler för hur livet bör levas. Frode Grytten överraskar, roar, oroar och fabulerar vilt när han skildrar de människor

som passerar förbi. Som killen som är misstänkt lik Robert de Niro i Taxidriver, eller det unga paret som flyttar in i

Murboligen och vaknar upp med insektsbett över hela

kroppen, eller som mannen som bestämt sig för att älska

med i stort sett alla gifta kvinnor i Odda. Hans mål är att

”göra dem lyckliga ” men istället blir han till slut överkörd

av sin egen herrelösa bil där det – enligt vad han tyckte

efteråt – satt 37 försmådda äkta män vid ratten.

Precis som i Robert Altmans Shortcuts formar de enskilda

historierna en större bild av mänsklig svaghet och styrka.

Tragedi och komedi kan rymmas i samma berättelse och

precis som i det verkliga livet blir det aldrig riktigt som

man tänkt sig.

Översättning Inge Knutsson

Frode Grytten (f.1960) debuterade som poet 1983. Ett antal novellsamlingar senare var han kritikerrosad men relativt okänd. Det stora

genombrottet kom 1999 med Bikupesång som både hamnade på bestsellerlistorna och blev prisad i tidningarna. Frode Grytten fick dessutom Bragepriset och blev nominerad till Nordiska Rådets Litteraturpris. För tillfället

bor han i Bergen där han vid sidan av sitt skönlitterära författarskap verkar som journalist.