"Bomba och bränn dom" - taktik och terror under 100 år av flygkrig

Bombkrigets historia är en berättelse om mänsklig ondska, men också om hjältemod och gripande människoöden. Offren fanns i det gasbombade Marocko 1926, i eldstormens Hamburg 1943, i Hanoi 1972 eller i det likaså gasattackerade Halabja 1988. Men offren fanns också i luften: Av de amerikanska och brittiska flygare som under andra världskriget angrep mål i Tyskland dödades mer än hälften. Tiotusentals unga män störtade mot en säker död, medan andra lyckades rädda sig med fallskärm, ibland för att lynchas när de landade. Bombkrig är en flyg- och militärhistoria som sätter människorna, idéerna och moralfrågorna i fokus.Bombkrig berättar om hur militärt flyg i ganska exakt 100 år har använts för att angripa fiendens civilbefolkning, hans städer och byar. Vilket militärt tänkande ligger bakom en sådan typ av krigföring? Vilka moraliska överväganden har gjorts när detta vapen har använts mot icke krigförande och oskyddade civila? Hur har den internationella rätten utvecklats för att ge civila i krig ett i alla fall formellt skydd? Det här är en bok om tankarna bakom bombkrig mot civila, hur det har genomförts i en lång rad krig och de moraliska problem det har orsakat. Detta är också en bok om människor: politiker, militära chefer och besättningarna i flygplanen, men också människorna på marken, de drabbade civila, brandmännen och sjukvårdspersonalen, luftvärnssoldaterna och andra som på olika sätt har påverkats av det som skiljer 1900-talet från resten av mänsklighetens hela historia: det skoningslösa bombardemanget från luften av civila mål; tron på att man genom att från luften terrorisera fiendens civilbefolkning kan vinna en militär seger.Syftet med bombkriget har varit att förkorta konflikter genom att sätta skräck i och demoralisera fiendens civilbefolkning och därmed få ett snabbare slut på kriget än om man (som under första världskriget) i åratal försökte slå ned hans arméer. Men detta har i stort sett aldrig fungerat, utan tvärtom bara spätt på motståndsviljan, samtidigt som de mänskliga lidandena har blivit enorma. Det finns en stor litteratur kring hur flyg har nyttjats för att angripa fiendens trupper på marken och till sjöss, liksom om strider i luften plan mot plan. Oändliga mängder tekniska böcker har också skrivits om olika flygplanstyper och deras funktion. Böcker i stora mängder har skrivits om de allierades bombkrig mot Tysklands städer under det andra världskriget eller atombombningarna av Japan 1945. Men ytterst lite är skrivet utifrån principiella utgångspunkter om bombkrig mot civila och än mindre om hur bombkrig har använts under flygets hela sekellånga historia. Detta är en helt annan typ av bok: den handlar om hur människor har använt flygplan för att rikta det totala kriget mot obeväpnade civila. Enskilda människor, militära idéer och militär praktik och dessas förhållande till moraliska frågor och internationell rätt står i centrum. Därmed handlar boken om människor i regeringskanslierna, i de militära stabernas planeringsrum, i flygplanens sittbrunnar, i luftvärnsställningarna på marken, hukande i skyddsrummen eller springande undan den akuta faran längs brinnande gator. Några av dem är kända: Winston Churchill, flygmarskalken Arthur Harris eller Luftwaffechefen Hermann Göring, medan andra är mindre kända eller helt okända i sådana här sammanhang: den amerikanske presidentkandidaten John McCain, den japanske läkaren Terufumi Sasaki i Hiroshima, Victor Klemperer i Dresden och den svenska artisten Zarah Leander.Lars Ericson Wolke är en av Sveriges främsta experter på militärhistoria. Han är en flitig författare, föredragshållare, tillförordnad professor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolans militärvetenskapliga institution och docent i militärhistoria vid Åbo akademi. På Historiska Media har han tidigare utkommit med Svenska knektar (1995), Svenska frivilliga (1996), Lasse i Gatan (1997), varit redaktör för Vägen till westfaliska freden (1998), Medborgare i vapen (1999), Stockholms historia under 750 år (2001), Krig och krigsmakt (2004), Johan III (2004), Mordet på Gustav III (2005) och huvudförfattare till praktverket Trettioåriga kriget (2006).