Den blå hästen

Det var det vackraste äpplet hon någonsin sett. Det glänste i eftermiddagssolen, gungade mjukt fram och tillbaka, omramat av friska äppelblad.

- Lilla gumman, var ÄR du? Det var pappas röst.

Det knakade lite i grenen och några äpplen under henne dunsade ner på gräsmattan.

- Men vad gör du där uppe? Pappa hade upptäckt henne.

Jag har klättrat upp alldeles själv, sa hon, och jag tänker inte komma ner. Så det så!

Möt den envisa lilla Elin uppe i äppelträdets krona, eller:

Jonas hade börjat arbeta i församlingen för några veckor sedan. Han skulle arbetsträna, se hur det skulle gå att jobba någonstans med sitt handikapp.

- Jag är annorlunda i huvét, brukade han säga. Jag tänker på många fler saker än ni andra. Det är därför som jag inte kan hålla reda på allt det som ni håller reda på. Och med det brukade det mesta vara sagt och utrett.

Jonas som kommer på en genial lösning som ingen annan skulle kunna drömma om.

I boken möter du även Carla på en trappavsats vid Slussen en kallnovembernatt. Du får också möta Olga och hennes tankar och många andra personer. Längs vägen får du också lära känna en nästan tusenårig ek. Och det eken säger om sin berättelse kan också sägas om denna bok:

Ge dig nu tid att sitta ner invid min knotiga stam och lyssna till vindens sus genom mitt bladverk så ska du få höra vad jag kommit fram till under mina 874 år. Om mina funderingar är av vikt eller inte spelar ingen roll, det är alltid du som lever ditt liv. Men då har du ju i alla fall fått en vilopaus för dina ben.