Design för lärande - ett multimodalt perspektiv

Design för lärande har växt fram ur de senaste 30-40 årens pedagogik, med bakgrund i kända pedagoger som Piaget och Vygotskij. När pedagogiska forskare på 1970-talet började intressera sig för ramfaktorer som t.ex. elevgruppers storlek, scheman, lärarnas utbildning och hur man konstruerar prov, flyttades fokus från elevers individuella skillnader och begåvningar till den sociala organiseringens betydelse för undervisningens resultat.

När vi nu trettio år senare argumenterar för ett designperspektiv på lärande flyttar vi blicken igen, till frågor om form, förpackning och presentation: hur, på vilket sätt och med hjälp av vilka medel ges kunskapen form?

För lär man sig i skolan "samma" sak i geografi om ämnet presenteras i en lärobok eller tar form på datorn? Är det samma kunskaper och kompetenser som sätts i spel? Det tror inte bokens författare. De menar istället att sättet presentera kunskap spelar en roll för innehållet: formen är inte avskild från, utan en del av, innehållet. Kunskapsinnehåll är ingen mystisk dimension av tillvaron utan en mycket konkret framställning av hur vi förstår och förklarar världen.