Det försvunna rummet

Personerna i Ulf Erikssons sju noveller rör sig i landskap vi är bekanta med; igenvuxna skogar, sjöar med förfallna badplatser, övergivna torp, blåsiga motorvägar, storstadens ensamma stråk. I dem öppnar sig andra rum – förflutna glömda rum, framtida skrämmande rum, minnets benådade rum, rum som är tomma och ligger i landet ingenstans, där människor kan gå vilse, komma tillbaka förändrade – eller försvinna för alltid. Mellan dessa personer, tider och platser spinner författaren sina labyrintiska berättelser: vardagliga och lyckliga, förbryllande och oroväckande… Kritikern Jan Arnald skrev i AB om hans förra novellsamling att ”djupen, komplikationerna, som han aldrig viker en tum från, infinner sig med en allt vildare och samtidigt allt coolare självklarhet… Man blir helt enkelt glad av att läsa honom. Inte minst när han är som mörkast.”