Det jag inte säger

Lyhört och engagerande om att vara lesbisk

"Det ska komma en ny tjej till klassen, någon från Umeå. Undrar om hon är som dom andra..."

Nej, Kristina är inte som de flesta, hon verkar inte bry sig varken om sitt utseende eller vad andra tycker om henne. Jenny, klassens plugghäst, blir intresserad av henne redan från början för att hon verkar så fri och självständig. Jenny är trött på sina tjejkompisar som bara pratar om killar och fester och träning. Tänk att äntligen träffa en vettig person med egna åsikter!

Så småningom förstår Jenny att hon blivit kär i Kristina. Men trots att hennes känslor verkar vara besvarade undviker Kristina henne. Allt blir så komplicerat. Och hur hanterar man att man är lesbisk inför en ofta fördomsfull omgivning? Vad säger man till kompisar och föräldrar?

"Jag vill att alla ska veta. Jag vågar inte berätta. Inte för Mira. Inte för mamma och pappa. Men orkar inte ljuga.

´Jävla bög´, ropar de i korridoren efter Mats i åttan. Han har inga muskler och det går rykten om att han pussat en kille. Nästa gång är det mig de ropar efter. Är det att ljuga att inte säga det som är viktigt? Jag vet inte..."

Katja Timgren är 22 år och kommer från Umeå. Har gått skrivarlinjen på Bollnäs folkhögskola och bor nu i Mjölby.