Dubbelgångaren

Fjodor Dostojevskijs roman Dubbelgångaren – en pärla i Dostojevskijs rika produktion, en inkännande studie av en man som upplever hur han motarbetas av en synnerligen utstuderad mobbare. Dostojevskij betraktade själv denna bok som ett av sina främsta verk.

Romanen handlar om titulärrådet herr Goljadkin som bor ensam med sin betjänt i en liten lägenhet i Sankt Petersburg. En dag upptäcker han till sin förfäran att han har en dubbelgångare i staden, en person som är på pricken lik honom och till och med bär samma namn!

Ännu mer bestört blir han när det visar sig att denne falske Goljadkin har fått anställning i samma ämbetsverk och på ett knipslugt lismande vis har gjort sig till vän med hans kollegor och börjat baktala honom å det grövsta – allt med den uppenbara avsikten att manövrera ut honom, att förgöra honom.

Till och med den sköna Klara Olsufjevna, dotter till en av ämbetsverkets tidigare chefer, som den äkte Goljadkin länge varit förälskad i men inte vågat närma sig, blir indragen i den falske Goljadkins ränker och intriger.

Berättelsen om Goljadkin och hans dubbelgångare är ett av Dostojevskijs många lysande mästerverk och ingår i hans brett upplagda studie av det outgrundliga mänskliga psyket.

Den från början enkla berättelsen om en grå tjänstemans ensamhet växer till en spännande roman om jagets utsatthet, en självkänslans thriller. En kort tät roman på dryga 150 sidor som man inte släpper förrän man läst ut och som når sitt klimax på slutsidan.

Boken kom strax efter Dostojevskijs bejublade debut. Dostojevskij debuterade 25 år gammal 1846 med romanen Arma människor som höjdes till skyarna av bland annat den ledande litteraturkritikern Vissarion Belinskij. Strax därefter utkom Dubbelgångaren, men trots att den i vår tid hålls för att vara ett större mästerverk än Arma människor fick den inte alls lika positiv kritik. Den var formodligen alldeles för djärv och frän för sin tid.

Blott tre år senare tog Dostojevskijs stjärnskottskarriär som författare en abrupt vändning när han fängslades för politiska aktiviteter och deporterades till Sibirien. Det dröjde tio år innan han kunde återvända till Sankt Petersburg som en fri man, efter svåra umbäranden, slagen men inte knäckt.