Elegier

Sextus Propertius föddes i Umbrien nära Assisi omkring år 50 f Kr. Hans liv blev inte långt, man gissar att han dog vid bara trettiofem års ålder.

Föremålet för hans diktning är Cynthia, lika skön som lättsinnig och trolös. Gift eller lyxprostituerad, det vet man inte – det finns de som menar att hon kan vara en uppdiktad gestalt. Glödande erotisk extas och hänförda hyllningar till hennes skönhet omväxlar i Propertius dikter med älskarens alla kval, besinningslös svartsjuka, bittra avsked och vilda gräl mellan de två då vinglas och andra tillhyggen slungas. Men döden och förgängelsekänslan står hela tiden på lur.

Propertius avskydde krigets vanvett och uttrycker ofta sitt ohöljda förakt för den romerska roffarmentaliteten. Senare, när det politiska trycket hårdnade, tvingades han skriva en del dikter med patriotiska ämnen. Också där kan man utläsa hans opposition mot makten, även om han nu måste kamouflera den. Det är dock främst som skildrare av kärlekens lust och plåga Propertius fängslar en nutida läsare. "Spel eller inte, verklighet eller inte, men nog är det bestående dikt", säger Karl Vennberg i sin inledning.

Ingvar Björkeson, som tolkat Propertius elegier, har enstämmigt hyllats för sina nyöversättningar av Dante, Homeros, Petrarca, Vergilius och Lucretius.