En för mycket

Elisabeth:

Salvador stod så nära att jag knappt kunde andas. Det ilade fortfarande där hans fingrar hade rört vid min hals. Han betraktade mig intensivt med sina svarta ögon. Jag borde väl säga eller göra någonting. Jag visste ju vad Anna kände för honom. Att hon aldrig skulle förlåta oss om ... Men det enda jag kunde tänka på var hans ansikte som kom allt närmare.