Fara vill

"Männen jag träffat har inget hull på kroppen. Det sammanlagda underhudsfettet skulle nätt och jämnt fylla en liten, guldkantad kaffekopp. Men jag kunde smörja alla gnisslande dörrar med det, så vore det inte lika uppenbart; hur de kommer, hur de går."Med drastiska formuleringar, humor och viss desperation begår Elin Ruuth sin litterära debut. Fara vill är främst en skamlöst självuppfylld, prosalyrisk uppgörelse med åren tjugo till tjugoett, med Malmö och Luleå, Gud och naturvetenskapen. Men den är också en poetik, en villfarelse, ett dödsdömt samtal med männen och krukväxterna.