Frostnupen

Sveket blev Lias räddning.

Toffe hade tänkt ut det noga.

Han lurade sin havande Lia, när de skulle köpa förlovningsringar. Han smet bakvägen från guldsmeden i Norberg och försvann spårlöst ur hennes liv.

Sveket var nära att krossa Lia.

Hon blev utsparkad ur den kristna gemenskapen, utsparkad från sitt arbete som piga och utsatt för påtryckningar att adoptera bort barnet.

Hon kunde 1923 inte försörja sig i det fattigmansrike som hette Norberg.

En dag, när hon är 86 år, får hon veta vart Toffe tog vägen.

Då börjar hennes berättelse om hur hon gick från undergångshot till en god tillvaro.

Grunddragen är sanna. Jag fick del av det här livsödet då jag träffade den verklige rymmaren.

I 30 år gick jag och bar på historien. Minst fyra gånger om året lovade jag mig själv att göra något av den, tills jag en dag bara bestämde mig:

– Nu, just i denna sekund ska jag börja.

Och gjorde det. Men jag flyttade den litet i tid och bytte till en miljö jag kan bättre – Norberg, som jag växte upp i.

Resultatet är ett romanljug – en biografi ur en fiktiv verklighet.

Jag som skrivit historien är man, 61, journalist under 34 år och numera pressekreterare i Huddinge kommun, men bosatt i Nacka.

Nöjsam läsning, om du köper ett ex.

CA Eriksson