Gestaltterapi - en introduktion i grundbegreppen

Gestalt har varit ett begrepp i psykoterapeutiska kretsar i Sverige i flera decennier Jag mötte det först som ett begrepp som kopplades till en av de allra första familjeterapeuterna som besökte landet, nämligen Walter Kemplen. Då förknippades Gestalt med konfrontation.

Allt sedan dess har gestalt varit förknippat med okonventionellt och potent psykoterapeutiskt arbete. Det har under åren publicerats några böcker i ämnet på svenska, men ingen som på samma systematiska och grundliga sätt som Hanne Hostrups täcker ämnet.

Hanne Hostrup tecknar en bild av Gestalt som ett outsiderfenomen och det stämmer nog i stor utsträckning också för svenska förhållanden. Det förefaller vara ett arv från grundaren, Fritz Perls, och medfört ett skydd till priset av en viss isolering. För en utomstående har gestalt dels framstått lite som "sig selv nok" med en serie potenta tekniker men ganska "gles" vad gäller teoriunderbyggnad utöver gestaltpsyklogi med dess grundläggande antaganden.

Desto mer spännande och glädjande att märka att Gestalt i Hanne Hostrups presentation har väl övervägda, kongruenta formuleringar kring såväl personlighetsutveckling, som bryggor mellan traditionell psykiatrisk/psykodynamisk diagnostik och det fokus på möte och processer i samspelet som är Gestalts hemmaplan. Gestalt tycks mig dock unik i sitt omutliga fokus på mötet och på utforskandet av dess karaktär och hinder.

Jag tycker att Gestalt har många starka sidor som medlem av psykoterapisamfundet, framför allt genom just sitt fokus på mötet och formuleringar kring detta, vilket röjer en medvetenhet om den andäktighet för att inte säga implicita helighet som ligger förborgad i mötets djupaste potential.

Ur Björn Wrangsjös förord