I ett förskingrat nu. - dikter

Det förflutna är aldrig härifrån Tidigt var jag vad som helst Flicka pojke påfösare koltrast Öppnade mig lätt för tingen jag skriverför att ha något som funnits Det förskingrade nuet i Eva Runefelts dikter sprider ut sig i tid och rum. Poeten samtalar med Horatius, Isis, van Gogh, Strindberg och det medeltida Alhambra, och med de närstående som icke längre är: ”allt snigelbor i mig, / allt fler i icke”. Hon flyttar in i andra varelser och ting och låter de andra och deras minnen vistas eller passera igenom sig; nuet är förskingrat, men närvaron desto starkare – sådan är Eva Runefelts förnimmelsekonst.