Jag brukar gå på farliga ställen

Kvarnskolan, någonstans i Sverige. På hög- och mellanstadiet går hundratals elever. De är väl som alla andra elever, några är duktiga, andra skolkar mest, några är populära, andra är utanför och anses som lite konstiga. Av olika skäl.

Jonny i 7B, det är han som brukar gå på farliga ställen. En gång gick han balansgång på räcket vid järnvägsbron när klassen var på utflykt. Fröken blev nästan galen.

Fast för det mesta gör han ganska vanliga saker. Går ut med Margit Brolunds hund eller hyr en film och stannar hemma från skolan. Och tar hand om sin pappa när det behövs.

En dag tar han ut pengar på pappas bankomatkort och köper en kikare. Han klättrar upp på byggnadsställningen runt skolan och till slut är han ända uppe på taket. Därifrån får han se saker han aldrig hade trott att han skulle få se…

Pluttan har flyttat runt mycket med sin familj. Nu är hon ny i skolan. Pluttan är arg. Jättearg. Om någon kommer för nära slår hon till. Hårt. Fröken förstår sig inte på henne, och det gör nog inte mamma eller pappa heller.

Vid juletid får hon ett brev från den vikarierande musikläraren Ebba. Hon har hört hur vackert Pluttan sjunger. Vill inte Pluttan komma hem till henne och sjunga? Motvilligt låter sig Pluttan dras med av Ebbas entusiasm.

Och när Kvarnskolan firar sitt 30-årsjubileum är det ingen annan än Ebba som tror sina ögon och öron.

En gång i tiden var Lotta en ganska vanlig tjej som pratade om killar, filmer och knäppa lärare med sina kompisar. Rätt bortskämd också. Sen vändes allt uppochner. Lotta var med om en bilolycka och hamnade i rullstol. För evigt.

Allt hade väl kunnat fortsätta som vanligt ändå, men det gör det inte för Lotta. Hon tycker att alla behandlar henne som ett offer, och drar sig undan mer och mer.

Men den här våren händer något som får Lotta att tänka om.

För Jonny, Pluttan och Lotta är denna vinter som ljusnar till vår en tid av stora förändringar och oförutsägbara händelser

Ålder: 11–15 år.

Andra böcker av Cecilia Modig:

Mörka skogen – En sommar i Ademirs liv (NoK 1999)

Försvinnandet (NoK 2001)

Cecilia Modig föddes 1946. Började sin yrkesbana på Barnbyn Skå som socionom. Där lärde hon sig mycket av de barn och föräldrar som sårats i själen av orättvisa livsvillkor. Har sedan dess bland annat arbetat med socialjournalistik, varit pressekreterare på Socialdepartementet och politisk sakkunnig på Utrikesdepartementet. Arbetar idag på Rädda Barnen med projektet Barns rätt till inflytande.