Johan August Strindberg

”Tölpaktig. Tvetydig. En riktig svensk skriftställare alltså.” – Så karaktäriserar Jan Myrdal vår svenska nationalförfattare August Strindberg. Med sin vanliga språkliga energi demaskerar Myrdal sin viktigaste litterära förebild för att göra honom ”skrovligare”, mindre rumsren än i festtalsretoriken: en levande människa, inte ett monument. Jan Myrdal tar upp sidor hos Strindberg som inte tidigare givits någon belysning. I ett kapitel diskuterar han Strindbergs antisemitism – uppenbar i flera verk vid 1880-talets början men förtigen i den officiella litteraturhistorien. Myrdal visar hur osjälvständigt tidstypisk Strindberg var i denna fråga och hur han gradvis kom att överge sin ståndpunkt. I ett annat kapitel visar han med hjälp av nyupptäckta brevcitat hur djupt Strindberg sårades i sin självkänsla när hans andra hustru, Frida Uhl, övergav honom för den tyske författaren Frank Wedekind. Hans sorg över sveket förde honom bort från realismen och sanningslidelsen mot ockultism och ett mer indirekt skrivsätt. Jan Myrdal är en våra främsta Strindbergskännare, ofta anlitad som förläsare också utomlands. Hösten 1999 arbetar han med en trebandsutgåva av Strindbergs texter för den japanska marknaden. Jan Myrdal (f 1927) är kritiker och författare. Förutom sin stora litterära produktion medverkar han som kritiker i en rad tidningar och tidskrifter. Han debuterade med Hemkomst 1954 och har sedan skrivit ett stort antal böcker däribland ett en rad reserapporter, Rapport från från kinesisk by (1963) och Indien väntar (1981). Stor uppmärksamhet väckte också hans barndomsskildring Barndom från 1982.