Jordens värme - dikter

I den nya urvalsvolymen Jordens värme presenterar Juris Kronbergs sina nya översättningar av Vizma Belševicas dikter från diktsamlingarna Jordens värme (1959), Årsringar (1969), Gulmåra (1976), Jag lindar mina sånger till ett nystan (1981), Den gyllene tiden (1987), samt tidigare i periodica publicerade eller opublicerade dikter (1955–1995), vilka ingår i del II av hennes Samlade skrifter (Riga, 2000).

Jordens värme ger en bred inblick i Belševicas diktning över fyrtio år. Vi känner igen hennes viktigaste teman från de tidigare översättningvolymerna: naturen, kärleken, de existentiella frågorna; emotionellt djup och intellektuell briljans. Hon framstår alltjämt som stor kärleksdiktare och oumbärligt tidsvittne, men kanske ser vi henne här ännu tydligare än tidigare som betydande naturlyriker. I hennes motståndets estetik under den sovjetiska ockupationstiden ingick alltid ett värnande om den försvarslösa naturen. "Man talar alltid om mig som politisk poet, men egentligen är jag i huvudsak en ekologisk diktare", säger hon själv. I detta urval ser vi också att det vid sidan av stort allvar finns plats för en god portion humor (låt vara oftast svart), ironi och självironi i hennes poesi.

I avdelningen "I periodica publicerade och tidigare opublicerade dikter" återfinns dikter som av olika anledningar inte ingick i diktsamlingarna. Orsakerna kunde vara politiska (se t.ex. dikterna Orons och väntans vår…, Morgon på Röda Torget), eller också ansåg författaren att dikten i fråga inte var färdig eller inte passade in i den aktuella samlingens komposition. En del dikter kunde dock publiceras i någon landsortstidning med begränsad upplaga, som censuren inte studerade särskilt noggrant. Dikternas tillkomst- eller publiceringsår anges i parentes efter titel eller första rad i innehållsförteckningen.

När nu ännu en översättningsvolym av Vizma Belševicas poesi publiceras på svenska, är det en lika efterlängtad som viktig kulturhändelse.

Översättning Juris Kronbergs

Vizma Belševica (1931–2005) föddes i Riga i Lettland. Hon är översatt till 20 språk, och allt fler anser att hon är en av de mest betydande kvinnliga lyrikerna i vår tid. Efter studier vid Rigas tekniska skola för kultur- och utbildningsarbetare kom hon 1955 till Gorkijinstitutet för litteratur i Moskva. Under Sovjettiden drabbades hon av publiceringsförbud, och hennes namn försvann från alla officiella sammanhang. När hon åter kunde publicera sig blev hennes starka och innerliga böcker enastående framgångsrika. 1998 erhöll hon det första Tomas Tranströmer-priset.