Lennart af Petersens - retrospektivt

Lennart af Petersens personifierar mycket av det som är en förutsättning för att vara en framgångsrik yrkesfotograf — och att inom ramen för detta också kunna utveckla ett personligt förhållningssätt till fotografin: att kunna arbeta på uppdrag och göra de bilder som andra önskar se eller använda sig av, men utan att ge upp sin egen integritet, vare sig det gäller när och hur bilden ska fotograferas eller hur den ska utformas. Lennart af Petersens har inte varit en styrd fotograf — mellan honom och det han fotograferar har det alltid funnits en relation, med engagemang och intresse för ämnet.

Resultatet av detta förhållningssätt har heller inte uteblivit. Med utmärkt behärskning av material och kameror, som en förutsättning för fotograferandet, har han styrt ljus och skuggor, fångat det förbiglidande och med varsam hand skapat rumslig harmoni i såväl det agrara som det fria landskapet, och den mer hårdföra staden.

Den som betraktar Lennart af Petersens fotografier finner snart att allt är perspektivistiskt riktigt, inget är utlämnat åt godtycklig bedömning. — Slumpen är inte närvarande när han fotograferar, det råder geometrisk och arkitektonisk ordning i de af Petersenska miljöerna.

Att så är fallet är givetvis ingen tillfällighet utan summan av tidsödande och tålmodigt arbete, en kamp med material och miljö, ett evigt klättrande för att nå fram till den bästa utsiktspunkten där sedan storformatskameran restituerats tills en arkitektoniskt rätlinjig och välbalanserad bild avtecknats på mattskivan. Det rätta ljuset sedan, och molnformationen, kunde komma först efter flera timmars väntan.

Omslagsbilden på denna bok, Kungshögarna vid Gamla Uppsala. Ca 1949, är ett gott exempel på ett sådant lödigt resultat och den ingår f. ö. i en serie om åtta fotografier som gjordes i Uppsala under en och samma dag och av vilka sex exponeringar resulterade i fotografier som gick till publicering. "Inget dåligt resultat", som Lennart af Petersens sade.

Lennart af Petersens har förekommit i utställningssammanhang vid åtskilliga tillfällen under senare år, men bortsett från en exposé år 1978, då han pensionerades som staden Stockholms förste fotograf — och då staden, dess invånare och stadens omgivningar var ett centralt tema — så har han inte haft någon retrospektiv utställning tidigare.

Det är därför särskilt glädjande för Fotografiska Museet att få presentera Lennart af Petersens i ett vidare sammanhang, där han med fotografier från de tidiga ungdomsåren och de fria vidderna i södra Sverige panorerar över mer än ett halvt sekel — för att sedan, med samma fascination som drev honom i ungdomen, återvända till landskapet i Österlen.