Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet

Sorgen är en automat. Du kliver in i den, den är en låda du bäddar med den du ligger i den och håller allting utanför och natten är lång och ingenting når dig och du vet att det går över och du vet att det är annat som ska in eller att du kanske ljuger och du håller med om det och om det kommer nån som säger något du har en fungerande maskin du är långt inne i den det är en tank längst bak där ser de dig inte du kan vara där.

Med sin tredje diktsamling befäster Marie Norin sin plats som en av de intressantaste poeterna i sin generation.