Min själ var mitt smycke

19.2 1953. Kära Dagbok. Det är natt och jag kan inte sova. Febersjuk igen. Jag är så ensam bland främmande själar. Har fått ny rumskamrat. Hon tjatar om sina sjukdomar. Väckte upp mig i natt genom att stå lutad över mig. Obehagligt. Endast för personer med extra goda nerver kan jag rekommendera detta vilohem.

Så skrev Ebba Olsson, dotter till förre stadsträdgårdsmästaren i Helsingfors, när hon vistats drygt två år på Centralsinnessjukhuset i Ekenäs. Då hade hon ingen aning om att hon skulle förbli där i tjugo år, ända fram till sin död.

I dessa unika dagboksanteckningar möter vi en temperamentsfull, intelligent kvinna som med drastisk humor och skoningslös iakttagelseförmåga beskriver sin och medpatienters vardag bakom sjukhusfönstrens galler.

Hon kommenterar också tidens mentalvård, funderar över ny och gammal litteratur, analyserar världspolitiska händelser och minns sin barndom i sekelskiftets Helsingfors.

Dagböckerna blir för henne ett andningshål. Favoritsysselsättningar är handarbete och dikter hon skriver till kungahus och regenter över hela världen. De handskrivna, vapenprydda kort hon får till tack är hennes dyrbaraste skatt.

Var hon sjuk? Antagligen inte med nutidens sätt att ställa diagnoser. Men på 1940-talet räckte en livskris till för att bli stämplad som avvikande och konstig och placerad i isolerat förvar.

Birgitta Tingdal f. 1950 från Kungsbacka, har bearbetat dagboken. Hon är journalist, folkhögskolelärare och läroboksförfattare. Ebba Olsson var Birgittas morfars syster.