Normalisering och kategorisering - om handikappideologi och välfärdspolitik i teori och praktik för personer med utvecklingsstörning

Personer med utvecklingsstörning är ofta i livslångt beroende av samhällets stöd och hjälp, ett beroende som också medför en stor utsatthet vid förändringar. När kommunerna på 1990-talet övertog ansvaret för särskolan och omsorgsverksamheten från landstingen var det en förändring som bland annat förväntades underlätta förverkligandet av den handikappideologiska principen normalisering. Vad har då hänt efter kommunövertagandet, har normalisering uppnåtts och hur kan man mäta det? Det är några av de frågor som Magnus Tideman försöker besvara genom en flerårig studie av levnadsvillkoren för barn och vuxna med utvecklingsstörning i Hallands län. Under arbetet med studien om kommunaliseringens konsekvenser uppmärksammades att antalet elever i särskolan ökade kraftigt.Läs mer om boken på studentlitteratur.se