Religionen inom det blotta förnuftets gränser

VIlken plats har religionen i ett sekulariserat samhälle? Kan religionen hjälpa oss att avgöra frågor om gott och ont? I sin klassiska bok Religionen inom det blotta förnuftets gränser argumenterar upplysningsfilosofen Immanuel Kant (1724–1804) för moralens oberoende från religionen. Människans medvetande om sin egen frihet leder henne enligt Kant till en "reflexiv" religion. Denna kan dock inte utgöra grunden för någon moral.

Religionen inom det blotta förnuftets gränser är berömd för sin diskussionen av den radikala ondskan. För Kant är människan varken god eller ond. Människan är i stället väsentligen fri. Denna frihet innebär emellertid också att möjligheten till ondska är rotad i människans väsen. Därför kan vi aldrig fly från det onda eller lägga över ondskan i sin helhet på någon annan, utan bör lära oss att se den med klarsyn.

I ett nyskrivet efterord sätter filosofen Marcia Sá Cavalcante Schuback in Kants bok i sitt sammanhang och framhåller dess aktualitet.

Översättning Alf Ahlberg