Resebrev 1921-1952

»För en i länder och tider vittskådande berättarkonst« står det i motiveringen till det nobelpris i litteratur som Eyvind Johnson delade med Harry Martinsson 1976. Eyvind Johnson var en resande människa; i sin ungdom drömde han bland annat om att emigrera till Madagaskar. Han hamnade i Paris, där han bodde under en stor del av 1920-talet. Från 1921 och långt upp i åren skrev han resebrev till svenska dagstidningar under de första utlandsåren på 1920-talet var detta hans huvudsakliga inkomstkälla. Breven som handlar om den politiska utvecklingen i Tyskland respektive Frankrike, präglas av anarkistiska och ungsocialistiska idéer. Bland annat varnar de för konsekvenserna av den framväxande nazismen. Flertalet av resebreven i denna volym har aldrig tidigare tryckts i bokform.

Björn Gustavsson som står för urval, förord och kommentarer är kritiker och har tidigare bland annat utgivit kommenterade ungdomsnoveller av Eyvind Johnson [Olibrius och gestalterna, Bonniers, 1986] och en CD med inspelningar av författaren [Frihet är det bästa ting, Eyvind Johnson-sällskapet, 2003].