Rymdens vila

I Ulf Erikssons nya diktsamling står en nyligen avliden far i fokus. Jaget i dikterna minns honom och vänder tillbaka till sin uppväxt men följer också vaksamt sina egna barns steg in i framtiden.

Genom regn lysande av grönska

skymtar jag min far, väldig

i sin fjärran litenhet, i

hägnet av en julidag då

skuggorna ur hösten mellan lövens nerver

faller genom bilderna i tidningen han läser.