Solnedgången kan ingen ta ifrån mig

"Solnedgången kan ingen ta ifrån mig" är den tredje fristående delen av trilogin, som inleddes med ”Hedersmannen” och ”Födda i våldets tecken”. Brevet om eldsvådan i Emmas föräldrahem ställer allt på sin spets. I ruinerna efter branden söker John, oäktingen, sig själv . Han finner sina halvsyskon, men beskylls för att nästla in sig i familjen och göra de äkta barnen i familjen Ulvegård arvlösa. Ända in i döden vill fadern jävlas och hålla sina barn i ett järngrepp.

Eller är förklaringen en annan? Försöker Torsten Ulvegård göra bot för att få sinnesro? Två gånger har han redan sett döden i vitögat och fått uppskov. Ängslas han för vad som väntar honom på andra sidan? Varför tar han annars till flaskan?

En modigare man, Johns morfar, hade kommit honom till undsättning på isen och som tack för hjälpen betalat med sitt eget liv. Orsaken måste väl ha varit att en Hedersman inte låter en medmänniska dö framför ögonen på sig, även om uslingen förgripit sig på den egna dottern och gjort henne med barn?