Stressparadoxen - mitt liv och min forskning

Marianne Frankenhaeusers självbiografi rör sig kring två axlar, familjen och vetenskapen. Hon växte upp i 193040-talets Helsingfors som yngst i familjen Tor von Wright. Det var en intellektuell krets som förutom den stora, väl sammansvetsade och brokiga släkten också bestod av bl.a. vännerna Hans Ruin och Olof Lagercrantz. Krigsåren satte dock idyllen på hårda prov.

Att välja psykologi som läroämne var vid denna tid ovanligt. Skolad i Oxford kom Marianne Frankenhaeuser att beträda delvis jungfrulig mark när hon på 1940-talet började intressera sig för det då nyligen väckta forskningsfältet biologisk psykologi. Hennes utsiktspunkt har kommit att ligga på gränsen mellan psykologi, medicin och arbetsvetenskap. Frågor rörande samband mellan stress och hälsa går som en röd tråd genom den forskning hon under drygt fyrtio år bedrivit. Att vi idag vet att stress inte nödvändigtvis måste vara av ondo, utan också kan vara en "glad" stress är till stora delar ett resultat av Marianne Frankenhaeusers arbete.