Strindberg som trädgårdsmästare

Catharina Söderbergh, som i sin förra bok Till bords med Strindberg lyfte fram Strindbergs matintresse, har nu följt hans kärlek till naturen i hans egna texter. Strindberg odlar hela sitt liv; om han inte har tillgång till trädgårdsland odlar han på fönsterbrädan. Ömt vårdar han sina plantor till nytta, nöje och stundom förtret. Sommarträdgården på Kymendö ger honom så stor skörd av gurkor att det räcker till både grannar och vänner. Han gläds åt resedans doft i kvällningen, men grannens höns liksom kålmaskarna ställer till mycket förargelse. Karl Otto Bonnier besöker honom 1883 på Kymendö och skriver belysande: Till en början visade Strindberg mig omkring bland sina trädgårdsanläggningar, främst sina kronärtskockor, som jag några timmar därefter fick njuta av, samt det allra finaste en melonbänk som han bäddat utmed husväggen, där solen brassade på. Han var mer orolig för sina meloner än för sin diktsamling. Solveig Edlund, som också fotograferade för Till bords med Strindberg, har tagit de vackra fotona. Växturvalet är granskat av Marina Rydberg, trädgårdsmästare på Waldemarsudde.