Svart kvark

Om dagen är hon flickan med tvättkorgen, "splitvedsjäntans" föraktade dotter. Men Sandor vet bättre. Det är om kvällarna som Josefas själ får liv. På klipporna ut mot havet med honom, Nikanor och Mildred talar hon sig varm om jämlikhet, förändring och en värld bortom Holmsund. För Sandor är Josefa den enda, i sina manskläder och med sitt utsläppta hår står hon för något okuvat som han till varje pris vill vara nära. Fyrtio år senare är Josefa försvunnen och drömmen om en bättre värld lika punkterad som den gamla vänskapen. Men mellan tonåringenAlexandra, lika mycket mot strömmen som en gång Josefa, och den åldrade Mildred växer en udda vänskap fram, och även hos Sandor och Nikanor rör Alexandras närvaro upp känslor och minnen. Annica Wennström berättar med sällsynt poetisk glöd en historia om ett norrländskt brukssamhälles uppgång och fall, om kärlek och drömmar, om självförakt och skam, uppror och frihet. Samt om det där besvärliga som vi alla känner igen: svårigheten att veta vad vi innerst inne vill.