Svenhammeds journaler

Svenhammeds föräldrar måste ha varit rubbade när de gav honom hans namn. Det tycker i alla fall Svenhammed, som förväntades bli pappa Muhammeds inträdesbiljett till Sverige och svenskarna. Han fick ena halvan av namnet från pappan och andra halvan från pappans favoritsekreterare på socialkontoret, Sven. Men med fötterna i två kulturer känner sig Svenhammed bara utanför. Därför börjar han skriva dagbok. Eller journal, som han säger. Dagböcker skriver bara töntar. Här beskriver han sin vardag med sin galna pappa, sin galna släkt och längtan efter Emilia, den svenska, vackra, ouppnåeliga som bor bland de "fina" människorna på andra sidan motorvägen, där gatorna är rena och husen mycket pampigare.