Vår fornnordiska gudasaga

Den fornnordiska mytologin dyker upp i många olika sammanhang. Den återfinns i en mängd namn, begrepp och talesätt. Det är inte alltid vi förstår vad allt detta härstammar ifrån. Många föräldrar har förklarat åskväder med att det är Tor som är ute och svänger sin hammare. Mimer har gett inspiration till en mängd företeelser, som har med kunskap att göra. När någon utbrister: Tvi Vale, tänker man inte alltid på att guden Vale fick en grannlaga uppgift att döda sin släkting. Blodshämnd var inget ovanligt på järnåldern. Exemplen skulle kunna mångfaldigas.

I slutet av 1800-talet var intresset för den nordiska mytologin stort. Man forskade i de gamla isländska skrifterna, som hade räddat kvar en del av de muntliga berättelserna från det forntida Norden. Kata Dalström, sedermera känd som en mycket duktig agitator för rösträtt och de socialistiska idéer, som vuxit sig starka under denna epok, tog på sig den grannlaga uppgiften att skriva en sammanfattande berättelse av dessa urgamla skrönor.

Det är ett sammandrag, som fortfarande äger stor giltighet. Det har därför känts angeläget att ge ut en ny utgåva av hennes tolkning av den fornnordiska Gudasagan för att ge dagens unga och gamla en möjlighet att ta del av en viktig del av vårt kulturarv.

Den ny utgåvan är illustrerad av en ung konstnär, Karin Bergstrand, som skapat fristående bilder utifrån Kata Dalströms berättelser.